Det spanska vinets historia - fast roligare an det later!
Mars 2012
Hur många urtrista artiklar med rubriken typ ”Spaniens Vinhistoria” har vi inte läst genom åren. De flesta dessutom oftast stulna från någon ännu tristare engelsk förlaga, och i en översättning med samma brist på finess som ett nTetrapack-vin
Gemensamt för de här skriverierna är att de bara räknar upp en massa årtal och lösryckta händelser i en spretig röra. Inget kul alls. Bara sömnigt och fullständigt oinitierat.
Som en protest mot detta ofog har denna artikel kommit till. Ambitionen har varit att göra den spanska historiken informativ och underhållande. På samma gång. Om resultatet blivit lyckat eller inte är naturligtvis upp till dig som läsare att avgöra. Hör gärna av dig med dina synpunkter.
Egentligen kunde det spanska vinets historia begränsas till de senaste 30 åren. Det är nämligen först då som det börjar hända något riktigt intressant ute i de spanska vingårdarna och inne på bodegorna. Men går vi tillbaka 130 år så får vi också med oss vinlusen. Vilket kan ha sin poäng. Med detta sagt kan vi snabbt riva av när det hela tog sin början.
I runda slängar går vi då tillbaka till tusen år före vår tideräkning. Som med det mesta var det fenicierna som spelade huvudrollen. Fenicierna var ett folk, som bodde i östra Medelhavet, närmare bestämt på den kuststräcka där vi idag finner Libanon, Syrien och Israel. De var sjöfarare, som bland annat hämtade silver och tenn i Sevilla där de lämnade efter sig vinstockar från Egypten. Att fenicierna seglade ända upp till Rioja är ett annat faktum. När vi då lärt oss hur det hela började så tar vi ett rejält skutt framåt i tiden.
Närmare bestämt fram till senare delen av 1800-talet. Det är då Europas vingårdar drabbas av vinlusen, Phylloxcera vastatrix. Vinlusen kom till Europa från Amerika när man började importera amerikanska druvsorter. Det visade sig att de amerikanska rötterna var resistenta mot vinlusen. Men, och det visade sig bli katastrofalt (!), det var inte de europeiska. På några årtioende käkade lössen upp det mesta av Europas vingårdar. Först drabbades Frankrike, och sist Spanien.
Därför var det flera franska vinodlare, som flyttade till spanska Rioja. Med sig i flytten tog de idén med att lagra vin på ekfat för att dels göra vinet mer lagringsbart, dels för att tillföra aromer från aldehyderna i träet, framför allt vanilj. Ekfaten de använde är precis desamma som används än i dag, så kallade Bordeauxfat som rymmer 225 liter. Apropå ekfat, trätunnor, så tror jag att de flesta av er läsare blir förvånad när jag nu ska besvara frågan:
Hur gammal är trätunnan?
Sanningen är att den är nästan lika gammal som det spanska vinet, och sättet att tillverka den har inte förändrats nämnvärt på drygt 2500 år. Samma typ av ribbor och samma typ av metallband som håller dem samman. Man har i Schweiz av alla platser hittat järnverktyg som använts vid träbearbetning under 400-talet före vår tideräkning. Verktygen skiljer sig knappast från de som idag används på ett modernt tunnbinderi. Så nu vet vi det också.
Glaset då?
Hur länge har det funnits? Nu tror Jag faktiskt att jag ännu en gång lyckas få de flesta läsare förvånade. De första glasen gjordes redan under sena bronsåldern, alltså 1500 är före VT.
Då använde man en tygpåse vid tillverkningen. Sedan ersattes ”påsandet” av ”blåsandet” ungefär 100 år före VT. I Syrien för övrigt.
Att dricka vin för att det är gott, alltså doftar och smakar gott, är en ganska modern företeelse. Jag vill påstå att det är först under de senaste 30 åren som vin varit värt att dricka av andra anledningar än att bli berusad. Så sent som på 1970-talet bestod den spanska vinexporten till 95 procent av bulkvin, alltså vin i lösvikt som skeppades ungefär som råolja. För att förhindra oxidering tillsattes oförsvarligt stora mängder svavel. Hemsk smak och lika hemsk huvudvärk blev oftast resultatet för konsumenterna.
Rostfria revolutionen
Sedan hände några viktiga saker på 80-talet. Det allra viktigaste var att man började använda rostfria tankar med temperaturreglering. Nu kunde man äntligen börja göra bra viner. När sedan ”grönskördandet” började tillämpas, det vill säga att man mitt i växtsäsongen klipper bort en rad klasar för att de som lämnas kvar skall bli så bra som möjligt, blev det ännu bättre.
Ytterligare en viktig kvalitetsfaktor är att druvorna numera skördas i små lådor för att varje druva ska vara hel och fin när den hamnar i pressen.
Någon på ko
När vi nu valt en får- och en getost borde vi kanske också valt någon ost gjord på komjölk. Men det lämnar jag till dig som läsare att själv hitta. Det är nämligen ganska enkelt eftersom den ost jag tänker på finns nästan överallt. På Mercadona till exempel. Den heter Tetilla, och ser ut som en kospene. Hur god som helst.
Årets bästa vita
Avslutningsvis kan jag berätta att jag nyligen drack ett av de bästa vita spanska viner jag någonsin druckit. Trascampanas Sauvignon 2011 från Bodega Gótica i Rueda. Oförskämt gott till det mycket rimliga priset av 6,90 euro.
Spanska viner blir bara bättre och bättre! Och det tackar vi för.
Salud y Viva España!